EU kan inte stå vid sidlinjerna när grannskapet förändras

Situationen i Belarus och Ukraina visar med all önskvärd tydlighet att varken partnerskapsavtal eller normativ maktutövning är tillräckligt för att skapa förändring ens i grannländerna.

Lukasjenko har inte visat något intresse av att föra in Belarus i EU, och EU har inte heller visat något intresse för att införliva diktaturen Belarus i unionen. Avsaknaden av morötter för Belarus och avsaknaden av piskor från EU:s sida sedan sanktionerna togs bort 2015 har gjort att EU:s inflytande i Belarus har minskat till i det närmaste ingenting.

Istället har Belarus kunnat vända sig till Ryssland och Putin, och därigenom stärkt Rysslands intressen i nationen. Belarus är särskilt viktigt för Ryssland då flera pipelines för olja och gas går genom landet. Men relationen med Ryssland har inte varit utan störningar, särskilt vad det gäller energipolitiken. 2004 slutade Gazprom sälja gas till Belarus, vilket ledde till att gasleveranser till Polen stoppades eller minskade. 2007 var det en ny energikris, då Druzhbapipelinen blev avstängd, återigen på grund av att Belarus drog olja ur rören som de inte hade betalt för.

Belarus har haft ansträngde relationer med både Ryssland och EU, men det är bara Ryssland som har militära övningar vid Vitrysslands gräns. Om EU ska nå den ställning som demokratins förkämpe som unionen föreställer sig att den har, så behöver EU agera i grannskapet, och således och i Vitryssland. Normativ kraft är uppenbarligen inte kraftfullt nog, och EU behöver hitta ett nytt sätt att agera i grannskapet. Det är inte rimligt att vi har ett krig i Europa, med ett annat på horisonten, om Putin bestämmer sig för att skicka ”hjälp” för att stabilisera situationen i Belarus. EU behöver ta en mer aktiv och kraftfull roll om unionen ska behålla sin relevans, särskilt när Ryssland ökar sin makt i området varje år. Europeiska grannskapspolitiken behöver byggas om från grunden, för att få ett avtal som är fokuserat på vad unionen vill uppnå, istället för att som nu ha alldeles för många reformmål. Ska EU kunna påverka, så kommer det vara effektivare att göra det på att fåtal områden i taget.